Läs även på annan blogg: Nytt vidunder hotar Odenplan.

Våra stadshuspolitiker verkar ha fått rivningsfnatt. På annat sätt kan inte förklaras de senaste försöken till helgerån på vår invanda stockholmsmiljö. Är det måhända byggföretagen som driver på förändringar som ingen vill ha? Genom lobbying, kontakter och influenser som ingen kan överblicka. Visst sker överenskommelser i det tysta, ett handslag här, ett löfte där, och sedan får man svårt att försvara sina tilltag inför en förbryllad allmänhet.

Tag t ex läkarhuset vid Odenplan, vad har man för invändningar mot det? Man vill bygga "något större" på platsen, heter det, skapa ett "landmärke" för citybanan som skall dras här under marken, precis som när man vill resa ett fyrkantigt torn, Klara torn, för att markera centralstationen. Men den som inte hittar till centralstationen eller Odenplan utan "landmärken" kan väl fråga sig fram om man är ny i Stockholm. Vi andra hittar lika bra som förut.

Läkarhuset är väl så nytt att det ännu inte gjorts några stambyten, men det kanske börjar bli dags och då passar man på att riva hela rasket, men är inte det kapitalförstörelse? (Idag finns miljövänliga alternativ vid stambyte, man behöver inte längre byta ut rören, det tar bara några dagar att täta dem och så är det klart.) Vad säger att en futuristisk skapelse på denna plats skulle ge större avkastning? Kanske tycker man att hyran är för billig, att man skulle "kunna ta ut mycket mer" på en så central plats. Man försöker på ett handfast visa att man menar allvar med den nya bruksvärderingsprincipen och slänger ut hyresgästerna på känt manér.

För dem som inte reflekterat närmare över läkarhusets unika arkitektur visas här nedan några nytagna novemberbilder. Notera hur väl den diskreta färgsättningen smälter in i skymningen. I mer dagsljus framträder den konsekventa linjeföringen tydligare och kan av vissa uppfattas som tråkig men bär i själva verket upp detta byggnadskomplex med en självklarhet som antyder en estetisk vidareförädling av stadsbiblioteket strama funkis, men här når man så att säga vägs ände, enklare och mer funktionellt kan det knappast bli. Detta är genial och storslagen arktitektur med en lättsam stramhet. Man var inte helt bakom flötet på 1960-talet utan byggde här medvetet något som respektfullt ansluter till men ändå distanserar sig mot stadsbiblioteket. Det är därför den högsta delen av byggnadskomplexet är förskjuten mot centrum och lämnar ett andningshål mot stadsbiblioteket och observatoriekullen. Bättre kan det nog inte göras på denna plats. Sedan kan man alltid önska sig något modernare, men man river inte hus hur som helst. Det går att modernisera befintliga hus, göra dem miljövänliga, snygga till fasaden och ta till vara lösningar. I det här fallet bör man kanske förändra taket. Varför inte utlysa en tävling? Våra arkitekter brukar inte sakna fantasi. Man kunde även ha en inglasning e d på den låga takterassen men samtidigt bevara husets integritet. Att bygga till våningsplan har blivit vanligt, men kräver eftertanke. Utvecklingsmöjligheter inom ramen för befintlig arkitektur saknas dock inte, bara viljan finns. Man behöver inte riva för att bygga nytt! Även Slussen skulle kunna bevaras pietetsfullt men ändå vidareutvecklas. Varför slänga ut barnen med badvattnet?

Notera f ö hur lättheten och öppenheten, ett kvardröjande drag av 1950-talsmodernismen, hos fönsterraderna på läkarhuset bidrar till luftigheten och kontrasterar mot den senare stilen hos t ex f d postgirohuset Drottninggatan 89, vilket ger ett mer kompakt och myndigt intryck, föregångare till den brutala "Klarastilen", se nedan. Läkarhuset, dvs höghuset, ansluter stilmässigt även till dagens glasfasader där fönstren s a s flyter ihop med byggnaden. Ett vinnande koncept inom all design där man låter de olika elementen bilda en helhet. Höghuset kontrasterar därmed mot och antyder ett utvecklingssteg från de omgivande lägre moderna byggnaderna med traditionella fönsterkarmar, som här är arrangerade för att uppnå en modernistisk linjeföring.

Denna del av Odengatan, från stadsbibliotekets funkis med dess egyptiserade ornamentering via de senare annexen till läkarhuset och dess strama linjespel, uppvisar ett sammanhängande stycke arkitekturhistoria med stildrag som tänjer sig ända från civilisationens vagga till nutid, kanske även en bit in i framtiden.

Samtliga bilder tagna av Stadshubloggen (c) 2009. Kan utnyttjas fritt för icke kommersiella ändamål mot angivande av källa.

Stadsbyggnadskontoret använder Jernhusens starkt perspektivförändrade bilder i sin miljökonsekvensbeskrivning av Västra City. Det viktiga perspektivet från Vasabron har krympts med vidvinkel så att Waterfront är knappt synligt. Jernhusen låter även en annan planerad, gigantisk tältliknande byggnad, som förmodligen ingen kommer att höra talas om förrän bygget redan hunnit avancera, försvinna i ett töcken, kraftigt förminskad från Rosenbad betraktad. Försöker man lura politikerna?

De flesta anser nog att Waterfront blir för högt, och det hade kanske inte behövt bli så om stadsbyggnadskontoret varit normalt källkritisk, vilket man måste vara mot arkitekternas förskönande framställningar. Jämför Jernhusens vidvinkelperspektiv nedan med samma bild tagen på samma plats med 50 mm normalobjektiv (= normalt, verkligt perspektiv):

Det verkliga perspektivet från Vasabron. Ett besök på platsen rekommenderas starkt, eller ladda ned en större bild här och upplev den krassa verkligheten på nära håll, den verklighet man försöker smyga med.

Ännu värre blir det med perspektivet av tältbyggnaden betraktad från Rosenbad. Först Jernhusens starkt förskönade vy:

Det verkliga perspektivet från Rosenbad med tältbyggnadens konturer direkt överförda från Jernhusens bild (med bl a samma höjd över stadshusets torn):

Ladda ned större bild för närkontakt. Här behövs tydligen en stark opinion för det s k nollalternativet utan ytterligare överdrivna och störande tältbyggnader m m. Det är tillräckligt illa med Waterfront. Man bör inte förtäta och täppa till city på bekostnad av det fria landskapet runt stadshuset, inte utan att tillfråga stockholmarna. Västra City är så pass genomgripande redan på detta stadium att man borde folkomröstat om det. Det här är inget som behöver forceras fram. Man får ta besväret och avsätta den tid det innebär att redovisa varje steg öppet och ärligt och vid behov modifiera förslagen. 

Läs även Stockholms centrala vy korkas igen.

Frågan är alltså om vi har tillräcklig demokratisk insyn i projekt Västra City. Kanske borde hela projektet läggas på is till dess att man kan garantera att inte fler misstag av Klara-karaktär begås. Läs mer om t ex de allvarliga säkerhetsproblemen.

SvD SvD DN SvD

Stockholm står inför omdaningar, arkitektkontoren är överhopade med beställningar men resultatet blir ofta hastverk att döma av alla satsningar som slagit fel. Listan över dumpade projekt börjar bli lång, men det är kanske helt i sin ordning. Opinionen vill få ett ord med i laget, en följd av den nya öppenheten. Politikernas roll kanske inte minskar, någon måste ta besluten, men man tvingas vara mer på alerten.

Det går ju annars lätt att justera ritningarna framför datorn, några musklick räcker. Det bör även gå relativt smärtfritt att modifiera redan påbörjade projekt efter att spaden satts i marken och företa en ansiktslyftning, ändra färgskalan, kapa en bit, ändra silhuetten osv. När man idag bygger till våningsplan på taken kan man ju även gå tillväga på motsatt sätt. Ingreppet blir av ungefär samma omfattning. Man har viss frihet att ändra arkitekturen under resans gång.

Men varför inte göra rätt från början?

SvD DN

En bild säger mer än tusen ord och alla vet vad vi syftar på.

Västra spåret, Germania, monumentalism

Det redan sågade förslaget att bygga till Stockholms stadsbibliotek hade tydligen legat och pyrt i någon skrivbordslåda i stadshuset och plockats fram av någon i ärendet dåligt insatt tjänsteman. I stadshuset hade man alltså inget lärt och förstått av debatten, eller också hade man inte följt den. Har man tagit ett beslut mot bättre vetande måste beslutet ändå fullföljas, annars är skattemedel "kastade i sjön" tycks man resonera, men vad är mest oansvarigt?

Att skattemedel annars skulle "hamna i sjön" är knappast ett godtagbart skäl att genomföra dåliga beslut. Att enbart komma till insikt måste också få kosta under resans gång (mot okänt mål), och det är nog skattebetalarna införstådda med. Politiker når inte alltid ända fram, men förväntas agera rationellt.

Men samma slags "logik" gäller tydligen även för Slussen som skall förtätas till oigenkännlighet efter långa och "kostsamma" turer som egentligen inte lett någonstans. I hur många beslut kan politiker gå emot opinionen, låt vara att den allmänna opinionen inte alltid kan leverera snabba och precisa svar, lika litet som politikerna? Vad var det med stadsbiblioteket som brådskade? Vad är det för fel med Slussen, förutom att klöverbladet behöver förstärkas, en rutinåtgärd. Man restaurerar just nu Norrbro, med vederbörlig pietet får man förutsätta. 

Bilden tagen av Stadshusbloggen (c) 2009.

SvD DN

Stadshusets välbekanta silhuett mot den svenska sommarhimlen har börjat ta stryk i och med beslutet att bygga en kontorsskrapa endast ett kvarter därifrån. Bilden ovan tagen från Söder Mälarstrand. Ett mindre Tensta kommer sedan att breda ut sig västerut över spårområdet och äta upp ännu mer av stadshusets silhuett. Man kunde åtminstone ha utfört eller utföra dessa byggnadskomplex i en ljusare färg som kontrasterar mot stadshuset, men det är tydligen inne med svarta byggnader, men färgsättningen får väl ansökas om tillstånd om i vanlig ordning.

Men det hela visar väl återigen att det brister i presentationsmaterialet. Det aktuella huset hade, precis som det nya tornet i Kista, presenterats i nattbelysning och i ett förvanskat perspektiv (extrem vidvinkel) för våra beslutsfattare, vilka tydligen förbisett vilken roll Stadshussilhuetten spelar för Stockholms image. Läs även Samfundet S:t Eriks ytttrande om Västra City.

Annars kan man ju läsa hur dåvarande beredningsutskottet uttalade sig inför beslutet att bygga stadshuset, här benämnt "kommunalhuset":’

"Kommunalhuset får ett läge, värdigt dess höga uppgift att representera den kommunala enheten, utan konkurrens med andra monumentala byggnader, och väl avpassat efter Stockholms egendomliga natur och topografiska förhållanden." (Stadshuset i Stockholm av Mats Wickman, Sellin & Partner Förlag AB, 1993, sid 22.)

Perspektiv från Mariaberget:

Stadshusets klassiska vy från Riddarholmen:

Riddarfjärden:

Expr DN Svd Svd SvD

Stockholm växer på höjden och befintliga byggnader förses med extra våningsplan på taken, men därmed tar man en kalkylerad risk. Den ursprungliga hållfasthetskalkylen gjordes utan extra våningsplan i åtanke. Man måste ha tillgång till de gamla bygghandlingarna för att vara på den säkra sidan, men med tanke på hur det numera kan fuskas (raset i Kista och flera takras) infinner sig välgrundade farhågor. Politikerna har förmodligen ingen koll på det här, ej heller tillsynsmyndigheten förrän husen börjar sätta sig.

Tänjer man på gränserna återstår mindre marginal när hyresgäster börjar flytta in och kanske lämpar in tungt och skrymmande gods i fastigheten. Det finns exempel på utomlands vilka katastrofer som kan inträffa när restaurangutrustning installerats på övre planet.

En tillbyggnad på taket resulterar i lägre hållfasthet då ett hus svårligen låter sig förstärkas i efterhand. Därmed minskar även marginalerna i händelse av en gasexplosion e d i huset. En brand kan också försvaga husstommen.

En liknande problematik finns vid inredning av vindar, där belastningen ökar på husstommen och huset slutar att andas och kan drabbas av fukt och mögel, förutom att huset blir brandfarligt p g a att det isolerande skiktet måste tas bort, läs Samfundet S:t Eriks larmrapport. I vindsinredda hus kan man inte längre bara låta vinden brinna ut vid en vindsbrand, då fattar hela huset eld. Brandkåren arbete försvåras eller omöjliggörs. Bostadsrättsföreningarnas kortsiktiga intressen hotar här liv och lem.

SvD AB Expr C SvD SvD SvD SvD SvD SvD SvD SvD SvD DN DN DN SvD SvD SvD SvD SvD SvD SvD SvD SvD SvD SvD DN City SvD AB Expr SvD AB Expr DN DN DN DN Sydsv DN DN DN

En ombyggnad av Slussen får inte innebära att man offrar Slussens karaktär av grönskande oas och t ex hugger ned gamla uppvuxna träd, vilka kommit att tjäna som något av Slussens landmärke (jmfr Almstriden gällande några andra centrala träd som fick politikerna på fall). Inte heller bör man söka kostnadstäckning för ett brobygge genom omfattande nybyggnation på platsen. Slussen lever mycket på sin karaktär av luft och ljus.

Läs även Samfundets S:t Eriks yttrande om vikten av att bevara Slussens särart. Många vettiga synpunkter som aldrig fick en chans i debatten och borde beaktas innan man sätter spaden i marken. Slussen handlar om ett funktionalistiskt kulturminne med många inbyggda kvaliteter och borde förklaras som världsarv. Flåshurtiga rivningsfanatiker kan ha hetsat fram beslutet att ersätta Klöverbladet med en spikrak motorled.

Dessvärre har någon förespråkat den bisarra tesen att gräva ned t-banan vid Slussen, vilket skulle förmena alla t-baneåkare från söder om söder att uppleva direktkontakt med Slussen och Gamla Stan, en mänsklig rättighet. Stockholm är inte bara till för dess citybor eller profillösa politiker med behov att visa framfötterna.

Även regionaltågen och biltrafiken bidrar till att Slussen framstår som en levande resurs, integrerad med pendlare och turister. Självklart skall det finnas broar vid en så central trafikknut som Slussen. Man kan inte drömma sig tillbaka till 1700-talets förindustsriella Sverige. Tids nog blir trafiken tystare, renare och mer strömlinjeformad med ny avancerad teknik. Att gräva ned kommunikationerna under mark är en nödlösning i citykärnor, men här flyter trafiken fint.

När stålskelettet och väggarna till vad som skulle ersätta den förfulande postterminalen nu reser sig flera våningar högre än denna konstaterar man att det blev en ordinär hyreskasern, i varje fall är det så silhuetten framträder och det är varken särskilt hänsynsfullt mot Stadshuset eller innerstadens silhuett.

I förlängningen av "Waterfront" är planerat en ny stadsdel som skall "växa fram" över västra spårområdet. När allt är klart får man en vägg av byggnader som delar stadsdelen i två hälfter, precis som Odenplan höll på att klyvas mitt itu av ett nytt stadsbibliotek. Ett överdäckat spårområde får med nödvändighet effekt på Stockholms klassiska skyline och måste tåla en diskussion.

Tillrättalagda presentationer (bild t v) kan ha förvillat beslutsfattarna i vanlig ordning. Man borde ställa krav på riktiga proportioner, normal ljussättning och relevanta betraktningsvinklar, dvs eftersträva ett standardförförande för presentationer av nya stadsdelar och projekt. Datatekniken kan idag låta betraktaren vandra omrkring i en 3D-värld och testa alla perspektiv med stor realism, men då avslöjas förstås bristerna. 

När man kan bygga till våningsplan på befintliga hus i City kunde man även gå omvänt tillväga och här svetsa bort några plan. I känsliga delar av staden bör inte lönsamheten drivas för långt på bekostnad av mer övergripande värden, men samma tankefel tycks man vara beredd att göra vid Slussen.

Ibland får ändringar ske under resans gång, som t ex när man kortade Söders Torn av hänsyn till Katarina Kyrka. Waterfront borde väl av namnet att döma ha haft en vågig form. Det nya tornet i Kista ("Tors hammare", ett utslag av "nygermansk" bunkerarkitektur?) framstår också som tveksamt och kommer knappast att se ut som på nattbilden. Ska fasadbelysningen vara tänd för jämnan kostar det ju skjortan. Redan "Pinnen" på Sergels Torg anses ju dra för mycket ström. Det viktiga är hur huset ser ut i dagsljus. Den banala T-formen går inte att skyla över med psykedeliska effekter, snarare förstärks den. På förslaget till ett nytt stadsbibliotek hade man i stället klottrat en massa krumelurer på väggarna. Tvivelaktig arkitektur behöver kosmetika.

Stadshusets klassiska vy från Riddarholmen:

Riddarfjärden:

Stockholm, Stadshuset, skyline, Waterfront, postterminalen, centralstationen, stadsmiljö, hållbarhet

SvD AB Expr C SvD SvD SvD SvD SvD SvD SvD SvD SvD DN DN DN SvD SvD SvD SvD SvD SvD SvD SvD

Expr DN Svd Svd SvD SvD