Protester mot bygget av det gigantiska Waterfront-hotellet (se denna bloggs vinjettbild ovan till höger) börjar komma till uttryck i debatten om Stockholms skönhetsvärden. Sent skall opinionen vakna. Nya projekt forceras fram i en takt som gör att debatten aldrig får en sportslig chans.

En rad hötorgsskrapor staplade bredvid varandra mittemellan Stadshuset och den äldre bebyggelsen kring Centralstationen vid Vasagatan var kanske inte vad stockholmarna hade väntat sig. Det berömda perspektivet med Stockholms väkända silhuett med Stadshuset är nu brutalt förändrat, och detta är bara början… Man planerar att bygga för hela Vasagatan och däcka över området framför… Alliansen försluter och korkar igen.

Skönhetsrådet, en tung remissinstans, har i efterhand karakteriserat bygget som "ett olycksfall i arbetet", så tydligen har man där inte varit helt på alerten… förhoppningsvis är man litet mer vaken i fortsättningen.

Förre stadsbyggnadsdirektören Torsten Westman (DN den 2 feb 2010) har uttryckt saken så här:

Densamma är inställningen hos Samfundet S:t Erik som lämnar en rad viktiga och genomtänkta synpunkter i sina yttranden  Planprogram för utveckling av ”Västra City”, Nya plumpar skadar redan ansträngd Stockholmssiluett, Skall Stockholm backa in i framtiden?, Bedömning av kulturhistoriskt värde är inte en smakfråga m fl. Här finns fler yttranden.  

Listan över kloka och oberoende kritiska synpunkter blir allt längre. Ett utlåtande om Västra City har även aviserats av Claes Britton, se dennes blogg. Räkna med att det kan slå gnistor i fortsättningen. Denna blogg bidrar också till debatten och väcker en del misshag där man tycks främmande för kritisk granskning, desto viktigare att diskussionen tar fart, inte bara om Västra City utan om Alliansens alla planerade projekt, inte minst Slussen.

Alla har de en gemensam nämnare, det skall däckas över och ytan utnyttjas maximalt, vilket får konsekvenser för både stadsbilden och upplevelsen, inte minst för dem som färdas i tåg och bil. Klassiska skönhetsvärden måste lämnas orörda. Det finns immatriella värden att ta hänsyn till, och även trafiken måste få synas. Det är från bil- och tågfönstret mycket av upplevelsen av staden sker (över en halv miljon upplevelseevent per dag bara vid Slussen). Vad betyder inte turistvärdet? Finns det någon helhetskalkyl?

Vem vill hellre färdas i tunnel än i ovan jord? Knappast någon. Av det skälet borde man t ex låta vartannat pendeltåg gå ovan jord som hittills när Citybanan står klar. Den visuella kontakten med Nordens Venedig, helst utan skrymmande Waterfront och Västra City som begår våld på Stockholms silhuett, betyder mycket för närhetskänsla och delaktighet i staden och dess historia.

DN

Det modifierade förslaget till ombyggnad av Slussen är ute på remis och stockholmarna har att tycka till. Läs även Lars Epsteins initierade bloggar.

Vart tog Sjöbergsplan med Slussens gröna landmärke, den ståtliga allén av uppvuxna träd, vägen i det senaste utkastet? Någon som vet? Det fanns med i arkitektförslaget där det bl a hette: "Den förstorade Sjöbergsplan får förstärkt karaktär av strandpark".

Slussen som öppen plats är ett minne blott. Vem har uppdragit åt vem att Slussen skall förtätas? Hur många anskrämliga hus i Stockholm försöker Alliansen pracka på oss? Waterfront, Klara torn, Tors torn, listan är lång.

I stället för ett sammanhängande öppet rum får vi i konflikt med Slussens identitet och det ursprungliga förslaget en förtätad stadsdel med ett instängt Södermalmstorg utan kontakt med Gamla Stan, vilket innebär en visuell förlust, plus en inhägnad vattenyta att plaska i framför en rad kompakta huskomplex, ett stilbrott på denna plats. Stadsmuseet m fl äldre hus ingår i den bild av Slussen som inte bör isoleras från helheten.

Slussen, där det är som minst lämpat, drabbas av samma byggsjuka som övriga city. Man förtätar till tusen och erbjuder litet cykelyta i kompensation så att man i framtiden skulle kunna anordna en cykeltävling "Slussen runt", men frågan är om inte en cykeltur idag ger större miljömässigt utbyte med alla gröna träd och vida vyer.

Hela förslaget liknar ett dåligt skämt, sterilt och okänsligt som man kan vänta av husbyggnadshögern, ett av många skamgrepp på Stockholm den gångna mandatperioden och vi kan befara det värsta. Man lyckades ju triumfa ju igenom Waterfront och Skönhetsrådet fick stå där med lång näsa. Vem kommer att lyssna på kritiken denna gång? Eller på kritiken mot Västra City? "Tyst i klassen" har blivit Kristina Alvendals favoritfras.

Jämför med hur Nya Slussen presenterades innan Alliansen tog makten:

En prunkande oas. Något har tydligen hänt under resans gång, Alliansen har marknadsutsatt och förtätat till max, men uppdraget var att restaurera Slussen, inte att göra området till en moderat mjölkkossa. Det ursprungliga förslaget har mera strand- och friluftskaraktär, ansluter till Slussens böljande former och fria yta. Det senaste förslaget karakteriseras av aggressiv förtätning och överdäcking med skymmande hus utan hänsyn till vare sig befintliga bebyggelse eller t-baneperspektivet mot Sjöbergsplan.

I stället för skrymmande byggnader kunde man hellre anlägga parker, ett mindre "Kungsträdgården", kring ett bevarat eller nybyggt Kolingsborg, varför inte en litet högre tornbyggnad med kaféer o d (historiskt har det funnits torn på platsen), men här vill man nu göra om misstaget som höll på att hända vid Stadsbiblioteket och klyva stadsdelen i två hälfter (jmfr även planförslaget för Västra City). Historien upprepar sig men vid Odenplan vart det nobben.

Vidare ur det urprungliga konceptet: "Söders rätvinkliga kvartersmönster byggs ut med en låg paviljongaktig glasad byggnad som fullbordar Södermalmstorg. Här föreslås saluhall i torgplan och restaurang i övre plan. Saluhallens utskjutande terass utgör en urban veranda med spektakulär utsikt." Detta är också som bortblåst, men ingen verkar upplysa allmänheten om vad som hänt.

De överflödiga ytorna kunde reserveras för ett öppet landskap eftersom detta varit Slussens geografiska signatur. Kulturminnesvård måste få kosta något, generösa ytor mår varje storstad bra av. Bron kunde också ge plats åt litet rabatter m m och ta ut svängarna åt sidorna, det nuvarande Slussen är generöst med ytor. Och självklart ska man inte däcka över någon del av trafiken. Sträckan man upplever denna plats från t ex t-banefönstret är redan tillräckligt kort och Sjöbergsplan behövs som grön markör.

Förslaget Varsamt Bevarande har också en del att erbjuda och visar respekt för Slussenområdets karakteristiska öppenhet, linjespel och grönska. Det nuvarande förslaget är sterilt och kantigt, en visionslös byråkratkonstruktion. Det är tydligt att allmänheten i dag skall tvingas agera dadda åt politikerna, vilka verkar vara helt i händerna på ekonomiska intressenter som styr och ställer i bakgrunden, eller om det är folk med allmän brist på bildning som sitter i Alliansen.

Det offentliga rummet i Stockholm tål inte alltid marknadsutsättning, men idag är det fria marknadstyglar som gäller. Det framkastade remissförslaget är gräsligt och oroväckande, ett försök att testa gränserna och distansera sig förhandlingsmässigt, för ingen kan mena allvar med detta.

SvD SvD SvD DN DN DN DN DN DN DN DN DN DN DN DN

Läs även på annan blogg: Nytt vidunder hotar Odenplan.

Våra stadshuspolitiker verkar ha fått rivningsfnatt. På annat sätt kan inte förklaras de senaste försöken till helgerån på vår invanda stockholmsmiljö. Är det måhända byggföretagen som driver på förändringar som ingen vill ha? Genom lobbying, kontakter och influenser som ingen kan överblicka. Visst sker överenskommelser i det tysta, ett handslag här, ett löfte där, och sedan får man svårt att försvara sina tilltag inför en förbryllad allmänhet.

Tag t ex läkarhuset vid Odenplan, vad har man för invändningar mot det? Man vill bygga "något större" på platsen, heter det, skapa ett "landmärke" för citybanan som skall dras här under marken, precis som när man vill resa ett fyrkantigt torn, Klara torn, för att markera centralstationen. Men den som inte hittar till centralstationen eller Odenplan utan "landmärken" kan väl fråga sig fram om man är ny i Stockholm. Vi andra hittar lika bra som förut.

Att renovera 1960-talshus är f ö helt i sin ordning, läs t ex hur AFA beskriver sitt projekt att renovera Sergels Hus på Klarabergsgatan (hemsida):

Ja, vad skulle man inte kunna göra med det befintliga läkarhuset? Kanske dags att utreda alternativen?

Läkarhuset är väl så nytt att det ännu inte gjorts några stambyten, men det kanske börjar bli dags och då passar man på att riva hela rasket, men är inte det kapitalförstörelse? (Idag finns miljövänliga alternativ vid stambyte, man behöver inte längre byta ut rören, det tar bara några dagar att täta dem och så är det klart.) Vad säger att en futuristisk skapelse på denna plats skulle ge större avkastning? Kanske tycker man att hyran är för billig, att man skulle "kunna ta ut mycket mer" på en så central plats. Man försöker på ett handfast visa att man menar allvar med den nya bruksvärderingsprincipen och slänger ut hyresgästerna på känt manér.

För dem som inte reflekterat närmare över läkarhusets unika arkitektur visas här nedan några nytagna novemberbilder. Notera hur väl den diskreta färgsättningen smälter in i skymningen. I mer dagsljus framträder den konsekventa linjeföringen tydligare och kan av vissa uppfattas som tråkig men bär i själva verket upp detta byggnadskomplex med en självklarhet som antyder en estetisk vidareförädling av stadsbiblioteket strama funkis, men här når man så att säga vägs ände, enklare och mer funktionellt kan det knappast bli. Detta är genial och storslagen arktitektur med en lättsam stramhet. Man var inte helt bakom flötet på 1960-talet utan byggde här medvetet något som respektfullt ansluter till men ändå distanserar sig mot stadsbiblioteket. Det är därför den högsta delen av byggnadskomplexet är förskjuten mot centrum och lämnar ett andningshål mot stadsbiblioteket och observatoriekullen. Bättre kan det nog inte göras på denna plats. Sedan kan man alltid önska sig något modernare, men man river inte hus hur som helst. Det går att modernisera befintliga hus, göra dem miljövänliga, snygga till fasaden och ta till vara lösningar. I det här fallet bör man kanske förändra taket. Varför inte utlysa en tävling? Våra arkitekter brukar inte sakna fantasi. Man kunde även ha en inglasning e d på den låga takterassen men samtidigt bevara husets integritet. Att bygga till våningsplan har blivit vanligt, men kräver eftertanke. Utvecklingsmöjligheter inom ramen för befintlig arkitektur saknas dock inte, bara viljan finns. Man behöver inte riva för att bygga nytt! Även Slussen skulle kunna bevaras pietetsfullt men ändå vidareutvecklas. Varför slänga ut barnen med badvattnet?

Notera f ö hur lättheten och öppenheten, ett kvardröjande drag av 1950-talsmodernismen, hos fönsterraderna på läkarhuset bidrar till luftigheten och kontrasterar mot den senare stilen hos t ex f d postgirohuset Drottninggatan 89, vilket ger ett mer kompakt och myndigt intryck, föregångare till den brutala "Klarastilen", se nedan. Läkarhuset, dvs höghuset, ansluter stilmässigt även till dagens glasfasader där fönstren s a s flyter ihop med byggnaden. Ett vinnande koncept inom all design där man låter de olika elementen bilda en helhet. Höghuset kontrasterar därmed mot och antyder ett utvecklingssteg från de omgivande lägre moderna byggnaderna med traditionella fönsterkarmar, som ändå är arrangerade för att uppnå en modernistisk linjeföring.

Denna del av Odengatan, från stadsbibliotekets funkis med dess egyptiserade ornamentering via de senare annexen till läkarhuset och dess strama linjespel, uppvisar ett sammanhängande stycke arkitekturhistoria med stildrag som tänjer sig ända från civilisationens vagga till nutid, kanske även en bit in i framtiden.

Samtliga bilder tagna av Stadshubloggen (c) 2009. Kan utnyttjas fritt för icke kommersiella ändamål mot angivande av källa.

Läs även: VÄSTRA CITY ett stort aber om säkerhetsproblemen med överdäckning.

Stadsbyggnadskontoret använder Jernhusens starkt perspektivförändrade bilder i sin miljökonsekvensbeskrivning av Västra City. Det viktiga perspektivet från Vasabron har krympts med vidvinkel så att Waterfront är knappt synligt. Jernhusen låter även en annan planerad, gigantisk tältliknande byggnad, som förmodligen ingen kommer att höra talas om förrän bygget redan hunnit avancera, försvinna i ett töcken, kraftigt förminskad från Rosenbad betraktad. Försöker man lura politikerna?

De flesta anser nog att Waterfront blir för högt, och det hade kanske inte behövt bli så om stadsbyggnadskontoret varit normalt källkritisk, vilket man måste vara mot arkitekternas förskönande framställningar. Jämför Jernhusens vidvinkelperspektiv nedan med samma bild tagen på samma plats med 50 mm normalobjektiv (= normalt, verkligt perspektiv):

Det verkliga perspektivet från Vasabron. Ett besök på platsen rekommenderas starkt, eller ladda ned en större bild här och upplev den krassa verkligheten på nära håll, den verklighet man försöker smyga med.

Ännu värre blir det med perspektivet av tältbyggnaden betraktad från Rosenbad. Först Jernhusens starkt förskönade vy:

Det verkliga perspektivet från Rosenbad med tältbyggnadens konturer direkt överförda från Jernhusens bild (med bl a samma höjd över stadshusets torn):

Ladda ned större bild för närkontakt. Här behövs tydligen en stark opinion för det s k nollalternativet utan ytterligare överdrivna och störande tältbyggnader m m. Det är tillräckligt illa med Waterfront. Man bör inte förtäta och täppa till city på bekostnad av det fria landskapet runt stadshuset, inte utan att tillfråga stockholmarna. Västra City är så pass genomgripande redan på detta stadium att man borde folkomröstat om det. Det här är inget som behöver forceras fram. Man får ta besväret och avsätta den tid det innebär att redovisa varje steg öppet och ärligt och vid behov modifiera förslagen. 

Läs även Stockholms centrala vy korkas igen.

Frågan är alltså om vi har tillräcklig demokratisk insyn i projekt Västra City. Kanske borde hela projektet läggas på is till dess att man kan garantera att inte fler misstag av Klara-karaktär begås. Läs mer om t ex de allvarliga säkerhetsproblemen.

SvD SvD DN SvD

Stockholm står inför omdaningar, arkitektkontoren är överhopade med beställningar men resultatet blir ofta hastverk att döma av alla satsningar som slagit fel. Listan över dumpade projekt börjar bli lång, men det är kanske helt i sin ordning. Opinionen vill få ett ord med i laget, en följd av den nya öppenheten. Politikernas roll kanske inte minskar, någon måste ta besluten, men man tvingas vara mer på alerten.

Det går ju annars lätt att justera ritningarna framför datorn, några musklick räcker. Det bör även gå relativt smärtfritt att modifiera redan påbörjade projekt efter att spaden satts i marken och företa en ansiktslyftning, ändra färgskalan, kapa en bit, ändra silhuetten osv. När man idag bygger till våningsplan på taken kan man ju även gå tillväga på motsatt sätt. Ingreppet blir av ungefär samma omfattning. Man har viss frihet att ändra arkitekturen under resans gång.

Men varför inte göra rätt från början?

SvD DN

En bild säger mer än tusen ord och alla vet vad vi syftar på.

Västra spåret, Germania, monumentalism

Det redan sågade förslaget att bygga till Stockholms stadsbibliotek hade tydligen legat och pyrt i någon skrivbordslåda i stadshuset och plockats fram av någon i ärendet dåligt insatt tjänsteman. I stadshuset hade man alltså inget lärt och förstått av debatten, eller också hade man inte följt den. Har man tagit ett beslut mot bättre vetande måste beslutet ändå fullföljas, annars är skattemedel "kastade i sjön" tycks man resonera, men vad är mest oansvarigt?

Att skattemedel annars skulle "hamna i sjön" är knappast ett godtagbart skäl att genomföra dåliga beslut. Att enbart komma till insikt måste också få kosta under resans gång (mot okänt mål), och det är nog skattebetalarna införstådda med. Politiker når inte alltid ända fram, men förväntas agera rationellt.

Men samma slags "logik" gäller tydligen även för Slussen som skall förtätas till oigenkännlighet efter långa och "kostsamma" turer som egentligen inte lett någonstans. I hur många beslut kan politiker gå emot opinionen, låt vara att den allmänna opinionen inte alltid kan leverera snabba och precisa svar, lika litet som politikerna? Vad var det med stadsbiblioteket som brådskade? Vad är det för fel med Slussen, förutom att klöverbladet behöver förstärkas, en rutinåtgärd. Man restaurerar just nu Norrbro, med vederbörlig pietet får man förutsätta. 

Bilden tagen av Stadshusbloggen (c) 2009.

SvD DN

Stadshusets välbekanta silhuett mot den svenska sommarhimlen har börjat ta stryk i och med beslutet att bygga en kontorsskrapa endast ett kvarter därifrån. Bilden ovan tagen från Söder Mälarstrand. Ett mindre Tensta kommer sedan att breda ut sig västerut över spårområdet och äta upp ännu mer av stadshusets silhuett. Man kunde åtminstone ha utfört eller utföra dessa byggnadskomplex i en ljusare färg som kontrasterar mot stadshuset, men det är tydligen inne med svarta byggnader, men färgsättningen får väl ansökas om tillstånd om i vanlig ordning.

Men det hela visar väl återigen att det brister i presentationsmaterialet. Det aktuella huset hade, precis som det nya tornet i Kista, presenterats i nattbelysning och i ett förvanskat perspektiv (extrem vidvinkel) för våra beslutsfattare, vilka tydligen förbisett vilken roll Stadshussilhuetten spelar för Stockholms image. Läs även Samfundet S:t Eriks senaste ytttrande om Västra City och pressmeddelande.

Annars kan man ju läsa hur dåvarande beredningsutskottet uttalade sig inför beslutet att bygga stadshuset, här benämnt "kommunalhuset":’

"Kommunalhuset får ett läge, värdigt dess höga uppgift att representera den kommunala enheten, utan konkurrens med andra monumentala byggnader, och väl avpassat efter Stockholms egendomliga natur och topografiska förhållanden." (Stadshuset i Stockholm av Mats Wickman, Sellin & Partner Förlag AB, 1993, sid 22.)

Perspektiv från Mariaberget:

Stadshusets klassiska vy från Riddarholmen:

Riddarfjärden:

Expr DN Svd Svd SvD

Stockholm växer på höjden och befintliga byggnader förses med extra våningsplan på taken, men därmed tar man en kalkylerad risk förutom att man bortser från Stockholms låga solstånd stora delar av året och dygnet som gör det olämpligt att bygga högre än vad som redan skett, anledningen till Stockholms fina och världsberömda skyline. Den ursprungliga hållfasthetskalkylen gjordes utan extra våningsplan i åtanke. Man måste ha tillgång till de gamla bygghandlingarna för att vara på den säkra sidan, men med tanke på hur det numera kan fuskas (raset i Kista och flera takras) infinner sig välgrundade farhågor. Politikerna har förmodligen ingen koll på det här, ej heller tillsynsmyndigheten förrän husen börjar sätta sig.

Tänjer man på gränserna återstår mindre marginal när hyresgäster börjar flytta in och kanske lämpar in tungt och skrymmande gods i fastigheten. Det finns exempel på utomlands vilka katastrofer som kan inträffa när restaurangutrustning installerats på övre planet.

En tillbyggnad på taket resulterar i lägre hållfasthet givet man inte utför tillräckliga förstärkningar i efterhand, men därmed minskar kanske marginalerna i händelse av en gasexplosion e d i huset. En brand kan också försvaga husstommen.

En liknande problematik finns vid inredning av vindar, där belastningen ökar på husstommen och huset slutar att andas och kan drabbas av fukt och mögel, förutom att huset blir brandfarligt p g a att det isolerande skiktet måste tas bort, läs Samfundet S:t Eriks larmrapport.

I vindsinredda hus kan man inte längre bara låta vinden brinna ut vid en vindsbrand, då fattar hela huset eld. Brandkåren arbete försvåras eller omöjliggörs. Bostadsrättsföreningarnas kortsiktiga intressen hotar liv och lem.

Aktuella notiser med länkar:

Läs om flera takras, klicka här.

SvD AB Expr C SvD SvD SvD SvD SvD SvD SvD SvD SvD DN DN DN SvD SvD SvD SvD SvD SvD SvD SvD SvD SvD SvD DN City SvD AB Expr SvD AB Expr DN DN DN DN Sydsv DN DN DN DN DN SvD DN Expr GP SvD SvD DN Expr AB

En restauration av Slussen får inte innebära att man offrar Slussens karaktär av grönskande oas och t ex hugger ned gamla uppvuxna träd, däribland den ståtliga allén av äldre träd vid Sjöbergsplan vilken kommit att tjäna som något av Slussens landmärke precis som Almarna för Kungsträdgården.

Inte heller bör man söka kostnadstäckning genom nybyggnation och förtätning på denna öppna plats. Slussen lever mycket på sin karaktär av luft och rymd, bristvara i varje storstad och värt att bevara och lagstifta om. Det är en vederkvickande upplevelse att idag promenera över det generöst tilltagna Klöverbladet med det storslagna runtom-panoramat i denna centrala del av Stockholm. Biltrafiken är här inte längre så intensiv, men plats finns reserverad för spårvagnar vilka skulle kunna återge Slussens dess tidigare dynamik. Alla bitar på plats, varför då börja riva?

Läs gärna Samfundets S:t Eriks yttrande med synpunkter på Slussens särart. Många vettiga åsikter fick aldrig fick en chans i debatten men borde kunna beaktas innan man sätter spaden i marken. Slussen utgör ett funktionalistiskt byggnadsminne som ligger tidsmässigt nära Stadsbiblioteket och med fördel kunde förklaras som världsarv. Flåshurtiga riv-och nybyggnadsfanatiker kan ha haussat fram beslutet att ersätta Klöverbladet med en rak motorled som man sedan hjälpligt tvingas bättra på litet här och där.

Dessvärre har framkastats olika idéer om att gräva ned eller däcka över delar av tåg- och biltrafiken, men Slussen är en trafikplats där alla trafikslag möts och samsas. Att däcka över t ex en sträcka av t-banan minskar den redan korta åkupplevelsen av denna historiska plats. Detta är helt fel plats att förtäta och däcka över.

Läs även det senaste inlägget om det nya slussenförslaget: Moderat skamgrepp på Slussen